Släpp då taget

någongång måste vara den första

Att stå på egna ben

Nu får du ge dig

Klipp bort den där skiten

Och börja leva nångång

Men det sitter så förbannat hårt

Vadå

 vannmakten

 självömkan

 tycka synd om mig

Offerkappan som klär mig så bra då

Den är svår att göra sig av med

Den sitter som karlssons klister på mig