När pappa var deprimerad
pappa låg i arbetsrummet hela våren
med persiennerna nerdragna
jag satt på sängkanten i förvirrad sorg
och läste högt från ABC-boken
skulle pappa dö?
den sommaren hade solljuset svarta kanter
och mamma var grå i ansiktet med lillebror i knät
en dag gick pappa ner på knä på den våta verandan
medan tårar rann i hans ansikte
- jag kommer att dö, sa han, vet du det
jag sprang till ett berg
och grät för att pappa skulle dö
det regnade och något utanför mig själv sa mig
att nu var det synd om mig
på riktigt
pappa dog inte
men han åkte till sjukhuset
och kom på besök
bara i bland
jag och lillebror plockade blåbär och smultonstrån till pappa
som log sorgset
när han åkte tillbaks till sjukhuset
skickade han vykort på utklädda
schimpanser som borstade tänderna
på hösten diskade mamma
och grät medan kranen spolade
vuxna pratade med låga röster vid bordet
jag vet inte var pappa var
men jag minns
att jag klättrade i en hög nerhuggna trädstammar
bakom huset
och att trädoften hade svarta kanter
men våren kom och alla persienner drogs upp!
det blev ljust i alla rummen!
hela familjen gick och såg på majbrasan
mamma skrattade
pappa drog barnvagnen
och kastade upp oss i luften
på skoj