Vi gör oss så hemmastadda
här på denna jord
och anar liksom inte alls
att vi lever på ett ord

Ord som talats över oss en gång
till liv, till puls, till mål
Meningsord som viskats oss
drunknar här i världens vrål

Försöker vi att lyssna så
lomhörda har vi blivit
De ord som vi har tillgång till
är de som någon skrivit

När vi i Bibeln läser
och lyssnar sen helt stilla
så hörs de liksom inuti
när annat vill förvilla

Så hörs de inuti
när himlen mörka skyar bär
Lyft din blick sätt nya mål
du hör ej hemma här



Allting som var ditt och tryggt
och allt det du höll kärt
var när du kom till resans slut
inte mycket värt

Inget kunde hjälpa dig
inget heller ge dig ro
När dödens flod kom brusande
så fanns där ingen bro

Det som du samlat på dig
revs med av väldig kraft
I vilda dödens vatten
blev inget kvar av det du haft

Nej, bron till räddning
du kunde inte bygga själv
naken, ensam, svag du stod
vid denna dödens älv

Ingenting fanns
allt var slut och kört
Då till trygga varma plankor
blev de ord du hade hört

De ord som funnits inuti dig
bar så stadigt här
Ord som någon skrivit om att
du inte hörde hemma här