Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
... och sen fanns det inget mer


...och hennes brev låg i köket det var skrivet i en barndom hon inte längre minns

"Jag vet inte vad jag ska göra när det kommer
Jag vet bara att det gör ont
Och jag tänker på mamma
På pappa
På syster
Om de skulle gråta
Jag vet nog hur tårar smakar
Salt, beskt, sött, rinnande, kletigt, brännande, blödande, dödande
Pulserande, hungrande, vibrerande... klibbigt och äckligt
Det rinner mellan fingrarna

Blodet kommer ibland
Ibland kommer blodet
Doften
Och jag vet inte vad jag ska göra
Krama tills det går över
Men dockan är så hård
Inte ens håret är lent
Och nallen den blev kvar i skogen
Om någon hittar den någon gång
Tar de hand om honom?
Eller ligger han där blöt och frusen
Smutsig
Slagen av alla stenar och kvistar
Om hans svala porslinsögon ser...
Ser de trädens kronor sakta skifta färg...
Och när löven faller
Kramar någon honom då?
Sjunger den där visan som han tyckte så mycket om

Morfar är jord... uppäten av maskar
Om någon lägger blommor på hans grav
Och sjunger den där visan
Kanske det äntligen blir varmt då
Under alla löven

Mamma gråter inte mer

Jag kan aldrig berätta
Då skulle tårarna komma igen
Blodet
Jag vet nog hur det smakar
Svidande, brännande
Blödande, dödande

Dödande"




Fri vers av Jonathan Ilja
Läst 223 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-08-12 17:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonathan Ilja
Jonathan Ilja