När jag var barn var jag

extremt mörkrädd

Fanns inget värre än att bli lämnad ensam i mörkret

 i en ensam lägenhet eller sommarstuga

Då jag vakna mitt i natten och fann att stugan

var tom och det var mörkt

  Och becksvart ute i naturen

Jag greps av panik jag skrek och jag grät

Jag sprang runt i den tomma stugan

Dom hade lämnat mig ensam där i mörket

Mitt i natten

Dom tänkte dom skulle gå ned till vattnet

Mamma och pappa och bror min

Dom skulle visst bada medans jag sov ensam

och vetandes att dom lämnat mig där i stugan

Fastän dom visste hur mörkrädd jag var 

Jag kommer ihåg skräcken än idag den sitter som

fastgjuten i mitt minne

Man ska aldrig lämna sina barn ensamna

Den rädslan och otryggheten och övergivenhetskänslan

Som väcks då är totalt oacceptabel

Ett av många mörka

Minnen