Nu vet jag äntligen
att mitt inre ryser

jag orkar se alla känslor
som befinner sig där

Jag ville inte leta
och behöver ej veta

alla monster och dammråttor
jag tränger ut med besvär

Fast de biter sig fast
som klister och smuts

och min enda tröst
är att göra som en struts

gömma huvudet i sanden
mina ögon slipper se

mina öron slipper höra
nej, jag lämnar dem brevé

Jag ser allting rosenrött
när jag sedan tittar fram

för bakom mig finns det nu
gammal skit och gammalt damm