Så ekande tomt, det är smärtsamt tomt.
Allt har dämpats, avtrubbats.
Jag har blivit ännu kallare.
Vart tog jag vägen?
Den glada, spralliga, och goa tjejen.
Vem tog "jag" ur mig?

Inte ens dig har jag, för du kan aldrig bli det jag behöver.
Tror inte du vill vara det heller, inte fullt ut.
Det gör så fruktansvärt ont!
Jag behöver dig så!