Stänger dig ute,
på en armlängds avstånd
från min själ
för du kan aldrig förstå
så du kan inte komma nära
Du kan inte se
vad jag ser
Du kan inte känna
vad jag känner
Du delar inte min värld
Du är inte av min sort
Du är alltid en bit ifrån
oförstående...

Jag kan kanske leva med dig
för du är ju inte som jag
Du kan ge mig en framtid
att tro på
en fast punkt i mitt livs karusell
Men du blöder
för du är alltid en bit ifrån
längtandes efter mitt innersta
som jag vet du egentligen inte vill se