Natten kommer.
Och mitt huvud är tomt.
Ibland undrar jag.
Var det så här det skulle bli.

Jag rör vid din sluga tunga.
Funderar på ditt nästa steg.

Det gäller att vara steget före.
Hela tiden.
När man befinner sig i en cirkel.
För annars kommer man aldrig ur den.

Vinet sköljer över mig.
Tvingar mig tillbaka.
In i det rus jag längtar efter.
Var befinner jag mig.
Jag vet inte längre.

Du tittar på mig med dina magiska ögon.
Och jag vet att jag kommer att brista.
Att hela jag kommer att explodera.
I extas eller av ilska.
Det kan jag inte svara på.

Men det enda jag vet.
Är att det gäller att ligga steget före.
Alltid.