Du stod och såg ner

på vägen ner levde du
i prestigens hunger
där intellektualiseringen
sög blodet ur bräcklig
känsla



bottenkänningen
präglade

ensamheten
härdade



på vägen upp dog du
när igelns slem mötte
minnen som inte
glömdes

en
avklädd
ensam
sårad

minns sin utsatthet

ville så gärna bli älskad
när jag behövde det



som mest

Fri vers av berxper
Läst 871 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2008-08-26 19:47

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Starkt, dessa ord berör... 2011-09-12

beam72 vilken enorm känsla du skapar i din text Hänförande 2009-06-16

aol så din poesi grep tag i min själ 2008-12-27

Stefan Palmqvist Den är onekligen härlig i sin sårade skrud. Kram! 2008-12-27

-Ulla Tilemo- Den här texten SKRIKER åt mig. Så hjärtskärande......att den som själv har lidit inte kan värja sig! Men också känna distansen till ett annat 'idag'..... En fantastisk text som säger mig enormt mycket! Applåd 2008-09-12

Lejonhjärtas poesi Mycket starkt och med innerlig känsla, detta är riktigt bra! 2008-09-02

¤Anne¤ läser och njuter! 2008-08-29

Glittra G mmm så vackert. fint språk. 2008-08-27

Michaela Dutius Absolut en fullständig fullträff av dig. Tyckte mycket om den! Tack för läsningen! Grattis till placeringen! 2008-08-27

Erika H Det är det där med bottenkänning. Den kommer men man vet inte när. Och kanske är det i tron att vi är odödliga som vi kan leva utan imorgon eller hänsyn till de omkring. Från botten går det bara upp. Resan suger. Kraft. Must. Rejält. Upp upp med skygglapparna på. Än en gång... hela tiden... är ett bara ett och inte seende två. Gillar denna. Den är skarp och tung. Välbalanserad. Så snyggt! 2008-08-26

Melona det här är bland det bästaste du skrivit och det finns mycket som tilltalar mig, rytmen, det sparsmakade ordflödet och den svidande känslan av utanförskap och smärta förmedlar du när liten vill älskas av det ovanför tack! 2008-08-26

Elin Katten Lo Joråsåatt. Bex. Jag blir förbannad när jag läser. Är det för mycket begärt att man som en enkel liten varelse ska bli just älskad - när man behöver det som mest? Svaret är nog oftast ja, tror jag (kanske låter jag bitter), men vem pallar med en om man är jobbig och inte glad liksom. Då är man ju så jävla tråkig och tillför ingenting. Fyfan. Jag gillar din dikt. Den sätter prick och punkt på alles. Tack eee 2008-08-26

Havsbris Mygg skrev en roman om dina ord ... ;o9 Vad finns kvar att säga nu? Därför brukar jag inte läsa andras kommentarer, de påverkar speciell när de är bra ;o) Titeln är redan en historia för sig, det som inte sägs eller skrivs; det smärtar rak i hjärtat och ned en klump i halsen, min vän suckar jag... samt känner jag din värm, odmjukhet och skönhet i ditt elegant, alltid fenomenalt sätt att måla känslor, vad än de är heta eller kalla... men allt med ändå så mycket kärlek och äkthet!! BRAVO! you did it again ;o) 2008-08-26

Mygg Jag blir så fruktansvärt berörd av den här texten! Vad jag än kommer skriva kommer det inte ge den rättvisa! Det här handlar om en ofrånkomlig uppgörelse, så tolkar jag det, i en relation där känslor aldrig har accepterats, där svaghet föraktats och där minsta försök till ett känslomässigt närmande har avspisats. Ett iskallt klimat att leva och gå under i, där rop på hjälp vore meningslöst. Ensam ända ner till brunnens botten. Sedan vägen tillbaka med minnen så svåra att bära och hela tiden denna kalla känslodöda blick som fortfarande står och ser ner från ovan. Så otroligt starkt och så imponerande modigt. Jag ligger för dina fötter! 2008-08-26