Förbannad är du
för att du lät mig älska
fick mig att brinna
höra änglar sjunga
i guldskimmer
Min själ var enkom din
all min längtan
gav jag till dig
du lyfte mig
och jag flög

Förbannad är du
för hur du öppnade mina ögon
hur du slet bort den sista naiva hinnan
från min iris
hur du krossade mina drömmar
pulvriserade dem mot kall marmor
och att du skålade
stående i blodet
från sargad själ
höll upp ditt glas
i salut

Men tack
för i den avskalade sanningen
syntes plötsligt dået
och nuet
i skarpaste konturer
och Jaget
samlade resterna,
smekte ömt förstenat hjärta
hatade
avskydde
renade
växte

kom på andra sidan


starkare