Liten fem-årig prinsessa
rosa strumpbyxor, vit hemvirkad klänning
dansar sig drömmande bort
till toner av Vivaldis våren
Drömmer om prinsen som rider
till slottet
högt upp på berget

Fadern var aldrig ond
ondska är något annat
mer utstuderat
Fadern bar arvet
och det klena psyket
som drev hårda nävar
att hamra småflickskroppar
som gjorde fel

Nej, fadern var aldrig ond
men jag minns aldrig varför
mattpiskan ven
den orange
ibland den blå
lämnade runda svidande cirklar
på naken bak
lärde systrar
veta hut
säga ja och amen
böja huvudet för överheten

Äldre systrar
styvare viljor
smakade hårdare nävar
Systrar i rad
skriker medkännande
i smärta
moder stryker frenetiskt
skjortor, byxor, faderns äckliga snordukar

vill inte se, vill inte höra

Modern var aldrig ond
även hon bar arvet
och religionen som kuvar
Stannade
blåste på såren
från sargade småflickssjälar
som ej ville sluta blöda
vyssjade
tröstade
efteråt

Nej, jag bär inget agg
Fadern var aldrig ond
men skadan blev stor

likväl