Dina händer på min hud.
Rör mig varsamt.
Smeker mig fram och tillbaka.
Medan du pratar om allt möjligt.

Vi har precis knullat.
Hetsigt.
Intensivt.
Svettigt.
Skönt.

Du har accepterat situationen nu.
Att jag inte är din.
Att jag inte är någons.
Att jag inte vill vara det.
Och det verkar okej.

Inga mer övertalningsförsök.
Inga mer argument.
Nu pratar vi bara.
Är mer avslappnade i varandras sällskap.

Jag vet att du funderar.
Över vem jag egentligen är.
Varför jag har så lätt för att knulla.
Men så svårt för att älska.

Men du frågar inte längre.
Låter mig vara.
I stället berättar du om tjejen du blev intresserad av.
Som har fått cancer.
Och som stöter dig ifrån sig.
Som gjorde slut med dig.

Hemskt.
Du förstår inte.
Men jag förstår henne.
Jag vet varför.
Fast jag inte känner henne.
Så vet jag.
Du verkar ledsen.
Och du försöker dölja det.

Vi knullar en gång till innan jag klär på mig.
Och går ut i natten.
Mina klackar klapprar mot den våta asfalten.
Tillfreds men ändå inte.
I min huvud snurrar tankarna.
Vem är jag egentligen.