Borde jag inte blomstra

skina som solen

en vacker vårdag,

gnistra med ögonen

av lycka

över kärleken?

Borde jag inte dansa

som en älva på sommaräng

lätt som en fjäder

med rosenvind under fötterna? 

Varför känner jag mig då

som jag vingklipps

fjäder för fjäder?

Varför faller mina kronblad

så snart återstår endast en tom stjälk

med slokande huvud

törstandes efter näring?

Varför  känns det som skrattet fastnar

på halva vägen

skaver, smärtar?

Vill inte dämpas

sätta locket på

vara mindre jag.

Vill vara den jag är

älskas för den jag är

Jag kan inte se klart

hjärtat viskar så tyst

Om jag nu får så mycket kärlek

varför blomstrar jag inte?