Kände du samma elektriska stöt som gick igenom mig?
Tusentals timmar av obetydelsefulla tankar till nytta av ingenting,
men jag saknar dem så oehört lätt, det var som att flyga på moln.

Ord som redan har glömts när du står där i regnet.
Men tankar på andra sidan stan känner för dig, tankar som glömts innan dom har sagts.
Tomma blickar som ser ur ett annat perspektiv, som aldrig vill förlora bilden av dig.

Det var bara då - känslan försvann i ett hål.
Det är bara nu - drömmarna går förbi.
Aldrig att jag släpper dom igen.

Kände du samma kyla som frös ner mig till en sten-staty?
En miljon tårar måste ha lämnat jorden när jag grät för allting.
Det var så skönt för jag gjorde det aldrig inför dig, det hade vart så fel.

Jag står här för andra gången ikväll och ser hur Stockholm bränner.
Liven nedanför på väg mot ingenstans medans dem längre upp dem leker.
Samma tomma kroppar som lever för nu för dom är rädda för vad som händer sen.

Det var bara då - känslan försvann i ett hål.
Det är bara nu - drömmarna går förbi.
Aldrig att jag vill släppa dom igen

Som jag saknar alla dagar som bara flög förbi utan att lämna ett spår.
Men jorden fortsätter att snurra utan att veta vad som händer.
Jag vet, men jag vet vad som händer sen när alla människor gått hem, jag vet, jag vet vad som händer sen.

Det var bara då - känslan försvann i ett hål.
Det är bara nu - drömmarna går förbi.
Aldrig att jag vill släppa dom igen.
Jag släpper aldrig dom igen.