- nattstånden -


andefattig kammare
så uppfylld av
ogenomtränglig
tomhet
så outsinlig av
sitt tillslutna välde

tårarna rinner vilse därinne
dränker sig själva
i avsaknad om att få gråta ut

där förtegna ekon möter
kuvade sinnelag
när förtröstan av liv
söker upptäcka passager
som förintar avskiljande komplex
för att med undsatt glädje
flärdfritt ledsagas
fram av ljus
som älskar i djupet av ett blottlagt hjärta

därute

när kammaren förlorat sitt ägande
och lågan av allt flackande förmår sig att brinna

finns jag då?