Jag grävde mig runt
när jag omringades av ett stort hav
en plats jag kallade mitt hem
Som barn sprang jag
på alla vackra fält
Med mina barfota känslor
fanns inga gränser
när tyngden pressades
mot hennes händer

Och när det lilla enkla
var det enda rätta
förväxlade vi ord
I betraktarens ögon
med fuktiga läppar
försvann allt jag ville berätta
i mina barfota känslor
som längtade hem
är nu kring hennes ben
för jag vill mer
än att bara vara en vän