en vänskap enbart baserat på spruckna hjärtan
då skratt och tårar varvas med våld i en burk
och höga skrik från en annan låda brevid

den ena håller hårt i bandet
medans den andra fladdrar iväg så fort
någon av motsatt kön klivit in på
en inbillad spelplan

uppställning:

och den som flitigt försöker behålla
det som just återuppstått, som blåhåller bandet
blir alltid bänkvärmare
tills den här vågen av hudkontakt och salivutbytelse
ridits ut
då kommer den fladdrande tillbaka, med havet i ögonen
och hjärtat i två delar

dags att tejpa ihop igen
och åter bygga upp hoppet om att
den tillfälliga, periodbaserade vänskapen ska bli konstant.

vissa kallar det idioti
jag kallar det en vanskapt kärlek