hur tänker du dig en människa
som visar nåd?
som förlåter?

biter han ihop?
är han ett tafatt kolli?
eller nedlåtande och arrogant?

kan du tänka dig någon
som förlåter vackert?
som förlåter i glädje?

--

slut dina ögon
och tänk dig tillbaka
till en riktigt lycklig stund

tänk dig sedan
det som föder glädje
som en krydda

vissa språk har ord för detta
ord för det som föder lycka
för det som väcker glädje

i grekiskan heter glädje chara
och det som väcker glädje charis
att uppleva lycka är att bli utsatt för charis

vårt svenska motsvarande ord
känns jämförelsevis fattigt
oftast översätter vi charis med nåd

nåd må vara ett vacker ord
underbart men allvarligt
och inte speciellt nära vän till glädje

jag drunknar hellre i det hav
där nåd och glädje
dansar hand i hand

--

tänk att när paulus och petrus och de andra
skrev om nåd, nåd och nåd
så använde de en form av ordet glädje

är det kanske även så
att när ordspråksboken lär oss
att ett glatt hjärta gör ansiktet ljust

så får vi en nyckel till välsignelsen;
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig

kan det betyda
att universums skapare
känner glädje när han förlåter?

att han verkligen ställer till med fest
varje gång en människa
ångrar sitt onda och omvänder sig?

--

evangelium
skulle ju faktiskt betyda
glädjebud