Murgrönans röda blad och slingrande tentakler beskyddar, väver in oss i sin koja, flätar mur kring oss i vårt röda rum dit inga andra någonsin kan ta sig. Vad DE emellertid kan göra är att försöka bygga murar oss emellan. Dessa murar behöver vi dock inte bäva inför eftersom de alltid är av bomull skapade och brinner upp så länge vårt förhållande lever.

Oavsett om DE finner maskhål in till våra sinnen och annat material än bomull att bygga med, minns då min kära att kärleken är oöverstiglig och för var mur vi tar oss över fördjupas våra känslor, respekt och förståelse för varandra och blir till vår rustning mot just DET som ville skilja oss åt. I slutet återstår intet annat än ett sammansmält VI.