Hej, mitt namn är Gregorius Roth och när jag presenterar mig brukar jag säga att jag är roten av allt ont. Jag väntar fortfarande på mitt första leénde på den frasen. Jag mår inte alltid bra, ska sanningen fram är jag kluven och ur mina öron rinner risgrynsgröt. Jag dansar vals genom vårdsystemet och har tröttnat på att berätta för läkare som är olika varje gång vad som grämer mig och därför har jag skrivit ned det så slipper jag åtminstone den tärande presentationen till varför det är synd om mig och sedan får läkarna ställa samma återkommande frågor jag vid det här laget har lärt mig utantill. Funderar på skriva ned även frågorna med tillhörande svar så behöver ingen av oss bemöda sig desto mer. Det känns som att det finns fler läkare än patienter ibland.

Minns den gången jag sade till en läkare att jag funderat på självmord dagligen under ett halvår och hon insåg det akuta i situationen och prioriterade mig till en ny tid 1,5 månad senare samt lite smärtlindrande (sövande). Jag undrar i mitt härjade sinne om ett benbrott som är minst lika livshotande hade behandlats på liknande vis.

Jag vet att jag är en gnällande västerlänning som fått livet gratis. En liten käpp i hjulet har dock dykt upp, eftersom jag mått för dåligt att orka anpassa mig till försäkringskassans och socialens spelregler får jag ingen ersättning längre så jag får väl börja sälja kvällsposten och jultidningar för att dra in lite pengar till mina stackars föräldrar som håller mig med kost och logi.

Jag vet att det finns även västerlänningar som har det värre än jag, människor som dödat sina föräldrar med trubbiga depressioner och som sover på toaletter utan pengar till sprit, jag gör mig inga illusioner, samhället i sig är mig tillräckligt, men av någon outgrundlig anledning gör mig en medmänniskas misär inte lyckligare.

Hej doktorn, jag har dödslängtan född ur dödsrädsla och det är väl logiskt att konfrontera sina rädslor som terapi men hur kommer jag ur detta levande?

Doktorn-HAHAHAHAHAHA HÄR, ta de här tabletterna så blir du glad, har tagit några själv,HAHAHAHAHA

Men har redan provat dem

-Här ta dem här istället HAHAHAHHAA

Men

-Gå nu innan jag blir irriterad HAHAHAHAHA.

Vid detta laget hade jag blivit irriterad och greppade en skalpell som jag körde upp mot hans strupe med orden, nu kollar du upp vad som fattas mig varpå jag skar upp min mage. Läkaren körde in sitt huvud i buken på mig och kollade runt men kunde inte finna något fel så han slängde åt mig nål och tråd och ett recept på arbete.

Jag sydde igen mig och gick till apoteket där jag skulle kvittera ut mitt arbete men de var slut sa de, hade några sökajobbkurser kvar. Till dem tackade jag nej, gick hem, käkade en kanelbulle, var ju trots allt kanelbullens dag, därefter gick jag och lade mig och undrade vad som var fel på mig. Om herr doktorn åtminstonde kunnat skriva in mig så jag fått känna mig som en människa igen för en liten stund bland röksugna gelikar med otvättat hår. I och för sig meningslöst eftersom man åker ut i samma stund de ser ett leénde och så djävla kul är det inte att somna insvept i en filt med stämpeln "tillhör landstinget"

Nåväl, min resa fortsätter.