Ensamhetens båt kommer och lägger till
jag är slagen till marken och ligger still

sitter fast i förtvivlans garn och snart är bara havet som finns kvar
du är borta nu som andra före dig, kärleken är hoppet innan du skar

skar mitt hjärta djupare än någon gjort förut, nu går du ombord
du fick se mitt hjärta och min själ, du fick se mina sista ord

hur ska jag nu kunna klara natten utan slut
för dagen utan din strålar slutar på psykakut

du sa åt mig att slåss men du är mina muskler och min styrka
så kvar kommer jag att stå, utan Gud i min kyrka

när du är borta kryper jag fram till vattnet där igen båt står
jag trillar ner, ser ytan försvinna, kvar är nu bara denna sista tår

tåren utan botten, borta från livets alla kval
vid denna tår tar det slut framme vid evighetens sovsal