Och det kommer alltid obestämt malplace,
svårt att säga av rädsla
att erkänna, offentliggöra det köttsligt unkna
inuti kanske en inre avvikelse,
blödig stötdämpare runt egot
räfflat av självvållade
fördelar egocentriskt hackade ur högar av
drömmars och försöks skärvor
från stora tankeblock,
svettigt framarbetade heta sommardagar.

Skjuter det åt sidan bland andra jakande och
nekande, som hyllor belamrade med ångest och stress
färdiga att falla,
länge nötta murar rasar och frigör tomhet
eller kaos förkroppsligas i
ord borde sägas men fortsätter att ignorera
tills någonting spricker
i periferin pulserar i så fall lättnad
efter en länge bevarad hemlighet.

Begravda sanningar om jaget blottas
sedan sanden regnat bort bygger jag åter storslagna sandslott
dåraktigt under solens korta timmar
men om natten
i skuggor från förståelsens morgon,
då det brukar komma en skur
framåt tre på eftermiddagen.