Med anledning och tid att se
sin glädjes sidor och övertygelsens mer bristfälliga
undertoner skanderar att varken toppen
eller dess motpol
slätar ut läkande salva över torr hud
och inte raderar de stickande ögonblick av förstånd
som i ensamma tankar, inte alls vilsna,
berättar om hur sagan alltid
överträffar verkligheten och att ingen känsla är ensidig,
frigjord sin motsvarighet.

Eventuellt är ensamhetens begrundande
ett ovidkommande grubbel, som stenar av tystnad
framvaskade i en social sil
vars masker bara det som flyter på genomtränger.

Ja, sittandes själv är absolut
min vårflods fördämning, min korrupte tulltjänsteman,
mitt onda ögas frihet att se
slammet som täcker ån och den sommarvärme
som sällan mötte mig
med ens någon vacker sanning, ett bra ord
att lita på och ta till mig.