Jag hade en gång en nallebjörn
han var så där gulligt brun,
lite tofsig och hans ögon
var mörka kulor av glas
-de såg så allvarliga ut.
Den nallen jag en gång hade
var brun,lite sträv mjuk
och hade mungipor som
pekade ner.
-Han såg så ledsen ut.
Jag fick honom i
födelsedagspresent.
Han var glad och skojig,
livfull och busig.
Men en dag kurade
han ihop sig i ett hörn
och ville ingenting.
Ibland märkte jag att
han grät.
Tårar föll längs hans kinder.
Jag försökte hålla om,
jag försökte trösta,
men det var som om han
hade gett upp.
När han grät,grät jag.
Ibland hörde jag honom
klösa på tapeterna.
Han lät sina klor
bilda rivmärken så
den gråa pappersväggen
blottades.
När han hade ångerst,
hade jag ångerst.
När det inte fanns något
mer att klösa började han
skada sig själv.
Han skar upp sin tyghud.
Jag försökte plåstra om,
jag försökte krama,
men han vägrade läka,
där i sitt skrymsle,
när han skar,
skar jag.
Jag hade en gång en
nallebjörn.
Han tog livet av sig,
han tog ur all sin stoppning