Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

01:35 med knäna under hakan

By night
vy över road -kills:
alla döda djur i
blickfånget,
att börja natten med
sagor om leverskador,
blodutgjutelse runt ögat:
paracetamol som kletar på dig,
på din andedräkt som fylls av
hennes ständiga förmaningar
Utan solsken:
och visst är det märkligt
att det alltid är mellanrummen
som känns mest,att det liksom tär.
det är inte som utbuktningen
i tapeten där någon skrivit
*hämnd* och närvaro av Europa,
nej inte längre:
långsamt ljus som liksom bryter ner
allt motstånd.
dygnsrytmer att dansa till
-helst lite full och galen.
It`s too late to cry now:
ristat kring trötta ögon
står det:
*ibland när allt går åt helvete:
nynna
oh baby baby
och dunka huvudet i väggen*
112
där naglar fastnar i ögonlocken
och jag skriker åt
alla som vill mig illa men
inte ljuger om det,
inte viskar att de tycker om
mig älskar mig vill ha mig
med en massa nätter
utan att sluta ögonen,
mest en vägg av ångerst
som aldrig rivs.
tillslut:trasiga rutor,
så det regnar ut genom fönstret
vattendroppar på flykt
som går sönder mot mitt golv-
en reminder om att släppa taget,
att säga:
*jag faller nu,jag krossas,
men det är okej*




Fri vers av Snöfjäril
Läst 458 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-30 16:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Snöfjäril
Snöfjäril