Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Under dimman

Vi kröp under dimman
Fångades i kristallerna under den
Viskandet i vinden rev mina kinder blodiga
Du baddade mina läppar med ditt läkande saliv
Vi kröp under dimman
Fångades, fastnade i kristallerna under den
Kylan spräckte glastårarna vi försökt hålla inom oss
Vi kröp under dimman
Vi kröp genom glaskrosset
Fingertoppar söker asfalt
Sårade, läkande, svaga
Fortsätt andas
Månljuset skimrade
Särade våra händer
Splittrade våra hjärtan
Förstörde min enda trygghet




Fri vers av Snöfjäril
Läst 293 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-09-19 14:43



Bookmark and Share


  deepundermyskin
usch.
Vackert melankolisk. Visst är väl känslor och framförallt minnen jobbiga!

Allt gott till dig!
/malin
2008-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Snöfjäril
Snöfjäril