Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa

du hämtade mig vid halv fem
när mamma jobbade kväll
vi gick alltid inom ICA
köpte daimstrutar

vi åkte hem i din bil
du hade alltid rutan nerrullad
med armbågen lutad mot kanten
och din Volvo luktade doftgran

vi satt sen på altanen
i eftermiddagssolen
och åt Daimstrutar
tillsammans

Har du glömt bort hur det var?
För jag minns.

din okontrollerade ilska
finns nu överallt
du säger att du är ensam
men ingen vågar vara nära dig

jag vet inte vad jag ska göra
för vad man än gör
så är det inte gott nog

jag ruvar på minnena
tills vi får chans
att bygga nya

värda att minnas




Fri vers av Cee
Läst 237 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-09-19 17:28



Bookmark and Share


  Ulf Popeno
Väldigt fint att du faktiskt tar vara på de ljusa minnena och hoppas på att de ska komma igen. Det är ett fruktansvärt svårt ämne, för föräldrar ska göra så fruktansvärt mycket hemskt för att vi ska sluta älska dem. Och det skrämde mig, i mitt möte med mitt eget barn.
2008-09-20

  Liljekonvalj
En mycket bra dikt, gillar denna :)
2008-09-19
  > Nästa text
< Föregående

Cee
Cee