Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du som är jag

Du hittade mig där på vägen,
blöndande,gråtande,trasig,
jag hade redan gett upp,
lagt mig där i diket,
bland brännässlor och myror,
mina ben var ingjutna i cement
och mina händer bakbundna,
så kom där,
lyfte upp mig,
bar mig i din famn,
du sa:jag tar hand om dig,
du tog mig bort från
nässlor och cement,
bort från ångerst och förtvivlan,
du lärde mig gå igen,
och springa,skratta och dansa,
och jag älskade dig!
du sa:de är ju detta som är livet,
visst är du glad att jag visade de
för dig?
du karvade in ditt namn i min hud,
du brände mig med dina osynliga
ciggaretter,
du förvandlades till syre omkring mig
och allt annat som inte var du
blev till giftig gas,
du sa:visst vet du att du inte kan
leva utan mig?
och jag hatade dig!
du band mig med dina snaror,
kopplar mig hårt,hårt,
repet skar in i halsen
och lämande djupa sår
kring mina handleder,
du drog och slet
och jag älskade dig!
du sa:dansa och jag dansade
mig blodig och vacker för dig,
du sa:spring och jag sprang
så mina ben krossades,
dina ögon blixtrade,
som nakna hav,
jag andades på dig,
du var jag,
älskade,hatade,älskade,hatade,
hatälskade-älskhatade,
och jag visste:jag kan inte leva
utan dig,
du sa:följ mig mot stupet,
jag följde med i dina rep,
du sa:hoppa och jag hoppade
föralltid




Fri vers av Snöfjäril
Läst 361 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-09-20 16:12



Bookmark and Share


  Bevingad
Klurig! Jag trodde hela texten att du syftade på en man men sen såg jag rubriken igen och då fick jag en tanke att den handlade om den tvådel ade personligheten. Intressant :) En dans mellan underbar förälskelse och fängelse.
2008-09-22

  kaktus
Otroligt stark text. du är duktig på att formulera dig :P
2008-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Snöfjäril
Snöfjäril