Jag har levt så länge nu, i törst och vansinnig svält.

Och jag undrar är du min verklighet ?

Livet ger och livet tar, å gud vet vad jag har kvar efter all denna virrighet.

Ruttna bort i ett hörn.

Plötsligt stiger du fram ur röken, och dina ögon dom glänser av kraft.

Vad du är vackert ikväll.

Och jag lever igen.



Sällan visar sanningen, markerar jag så vist igen, gränserna till mitt hjärta.

I månens söder silver glans, drömmer jag mig i ett äventyr och jag vaknar först.. när dagen gryr. Och jag fäller inga tårar, dom blir aldrig riktigt våta.

För jag hatar detta falska spel, som gör att jag gråter mycket ofta.

Och mina ögon glöder av kraft.

Och jag lever igen.



Du hånas för din ärlighet, du spottas på din trovärdighet, för dom vet att du en dag kommer att vinna.

Din kärlek auktioneras bort där budgivningen är lagom kort, och så tas du med ett skratt.. över bordet.

Ja, du är som en gladiator och du strider för ditt bröd. Och folket spelar tärning om din dag.

Men jag tror på din blick..åh, ja tror på ditt ord.

För du är vacker ikväll.

Och jag lever igen.



/ Andersson "det är över nu, äntligen kan du andas ut. Och låtsas som inget har hänt, precis som alla andra gånger"