Spricker likt en böld

eller en blomknopp.


Mitt inre väller ut i tusentals tårar.


Det gör så förbannat ont,

att jag kanppt vet vart jag skall ta vägen.


Det hände och det händer igen,


ännu en gång.


Misslyckad och med ett sårigt inre,

är det här gången som det aldrig tar slut.


Allt bakom solar plexus drar ihop sig till

en taggig boll.


Mina snyftningar låter mer och mer som små skratt.


Men den här gången är det verkligen inte roligt.



Inte någonstans.