Ljuset flöt in genom det lilla hålet i gardinen,
ner på glaset, klövs i kristaller och spred sin värme.
Dammkornen dansade i luften, gled på ljusets bana och föll sedan långsamt ner till golvet.
På fönsterbrädet stod en vacker vas, fylld med kärlekens röda rosor.
Jag studerade den länge, följde dess former, slukade den med ögonen och jag försvann så ut i intet.
Jag stannade där en stund, lät mig uppslukas av andlig mjukhet och själslig fröjd. Njöt ohämmat och länge.
Höll allt nära mig och lät stunden vara bara min.
Ljuden utifrån trängde sig in, gjorde sig påminda,
slog sönder den sköra stämningen som hade varit.
Jag lät blicken vandra vidare och vid min sida låg en vacker man.
Jag såg på hans ansikte, lät hans utseende präntas på insidan av mina ögonlock.
Jag följde hans läppars konturer med fingerspetsen och jag njöt och längtade.
Han var så fulländad, så vacker.
Hans täcke hade glidit ner och låg över hans perfekt rundade höfter, liksom smekte hans skinn. Jag gled med handen över hans platta mage och kände värmen av honom. Försiktigt lutade jag mig fram och kysste hans mun, slöt ögonen och drog in hans doft.
Allt var varmt och ljuvligt och jag kände åter igen vad äkta lycka innebar!