Förvirrade sekunder trippar runt i mitt sinnes boning

De drar sina tunna fingrar sakta mot inbodda  möbler
och lämnar blanka märken på dammtäckta ytor

De viskar ord som genom ödsliga korridorer
skapar oerhörda vibrationer
och öppnar upp dessa stängda dörrar

Det kliar när de sveper runt och tar på allt som länge
legat orört
Det svider när de spottar på kristall och glas allt för att
flytta in och pynta om

Städar noggrant i hörnet där gramofonen för länge sedan
slutat spela
och viker undan de gråa lakanen från insiktens fönster
Öppnar upp och släpper in den friskaste luft

Dessa sekunder
oändliga hos sinnets tjuriga vaktmästare