Ingen älskar mej
inte jag heller
- allra minst jag -
Jag hatar mig själv
är fullkomligt värdelös
Varför finns jag?
upprepar jag min fråga
dag efter dag.

Ingen ger mig ett svar
jag fortsätter vegetera
svär och förbannar
likt Job min födelsedag
När ska detta helvete ta slut
Själv orkar jag inte ta mej ur
detta sammelsurium
som jag mot min vilja skapat.

Ingen varelse kan leva
utan kärlek
Men det gör jag, varje dag
Ingen förstår mej, ingen
respekterar mej, ingen
älskar mej, ingen tycker jag är söt,
ingen tycker jag är rolig. ingen
tar emot min omsorg.

Jag är världens fattigaste
jag finns inte till för någon.
Alla hånar mej och missförstår
mig. Jag orkar inte försvara mej.
Jag har ständigt vänt
andra kinden till, gått
den andra milen om så vore.
Ändå står jag helt ensam
- utan vänner - eller
kanske just därför!

Vem älskar en martyr?