Vid sängkanten brevid dig
faller jag ovekligt med
händer famnar jag dig
och där ingen ser
känner jag för dig
följt av rädslan
leder du vidare mig

Ibland hänger orden kring
mina ben följes längtan mot
munnen saknar jag läppar och
när dina ögon lockar
faller jag emot dem

Jag berör sällan men
brevid hud kan jag nog jag
motstår inte fantasin men bakom
dessa ivriga drömmar snart
hänger jag på dörren intill
för dig slänger jag rädslan mot
röda kinder kysser jag dig
med sanningen som omringar mig