Äntligen,
ligger kroppen stilla.

Lika död som i en kista.

Tung.

Känner,
ingen värk.

Bara tyngd.

Drar nyckelben på plats.

Ännu en natt,
långt bort.

Ifrån dig.

Jag kan aldrig lita på dig.

Tunga andetag.

Stirrar.

Tänker piska mig själv,
om jag så ens försöker,
att fälla en tår.

Stiger upp.

Litar på,
att mina fötter,
bär mig,
i motsatt riktning.

Långt bort.

Bort ifrån dig.

Dina ord.

Betydde så mycket.

Väntade och längtade,
efter dem,
efter dig.

Nu är du ihålig.

Rutten.

Borta.








Copyright ~ Pluie ~©2008