Insidan vrids ihop likt en trasa.


Det gör så ont att jag knappt får luft.


Din röst ger inte längre någon tröst.


Den gör det bara värre.


Måste lära mig att gråta på utsidan,


inte på insidan.


Men jag kommer ingenvart.


Står fortfarande på samma ställe som då.


Dags att ta ett eller två steg framåt.



Låta tårarna rinna och dränka denna sorgliga värld.


En gång för alla.