Jag vill sätta mig på ett tåg och bara åka bort från denna stad,

vill sluta vara så låg, plocka upp mig själv i en självsäkerhetskaskad.

För där jag är nu finns för många minnen, alldeles för mycket smärta.

När jag går gatan ner finns bara du, jag kommer ihåg min kärleks hetta.

Den hetta du dödade med enkla ord, med en lögn ett hejdå och en kram.

Nu ligger den och ruttnar innuti mig, under medvetandets jord, inom osäkerhetens ram.

Jag vill sätta mig på tåget, blicka bort och försvinna,

åka tills rälsen tar slut, utan frågor, utan hatet, in i dimman.