ingenting är magiskt längre det har inte varit det sedan ni började förklara för mig. det är inte drömmar jag blåser iväg
bara såpbubblor.
De små kornen i solljuset är inte alls guld
bara damm
Jag hatar fysik och kemi och biologi och allt det andra som får livet att vara logiskt. (ingenting är magiskt). Det är eran tur att skratta nu. ni skrattar tills ni måste andas, jag kan skratta längre för ingen har lärt mig att sluta, när det inte passar sig.
skrattar även i förtvivlan ända sen ni talade om för mig att tårar inte är bitar av sorgen som kommer ut, bara vanligt saltvatten. Nu skriker jag igen tills huvudet blir tomt sedan skriker jag ändå mer för att glömma allt som sagts till mig (om mig). Kanske blir jag så förskräckligt vacker att till och med du skulle kunna älska mig. men du älskar mig inte för vi ser inte varandra på en evighet.