jo det är nu jag börjar skrika igen för det är här allt tar slut. ligger i sängen i flera dagar, tappar taget igen. vill inte överväldigas av allt det där med livet idag igen. för jag behöver inte någon av er längre (bara alltihop för att kunna andas). jag springer så förtvivlat efter den förbannade lyckan nu igen.