"Jo, det är en jäkla spann jag behöver
för att fylla med all skit jag egentligen vill
trycka ut över de där jävlarna..."

Tänker du på politikerna då?

"Jo, för de får ju så mycket betalt för
att bara sitta på sina ärschelen och
göra nada..."

Om du hade suttit på deras stolar med lika lön,
vad skulle du då kunnat åstadkomma?

"Ja, i alla fall ett lite rättvisare samhälle.
Kunde ju börja med att skita i att köpa en
SUV, behöver ju inte byta ut mobilen en gång
i halvåret, ge fan i att hela tiden ha senaste
prylarnaa - bo kvar i den 60-talsinredda lyan och
sen dela ut stålarna som blir över varje månad..."

Du är alltså idealist?

"Nja, kalla det nåt visst. Jag är nåt visst."

Och du skulle förändra världen med början här
i Sverige?

"Ja, jag skulle köra ner den där förbannade
konsumismen i strupen på alla jävlar. Saker
skulle börja bli mer värda, man skulle inte få
kasta halvtrasiga prylar. Man kanske skulle
återuppfinna den gamla traditionen att laga
saker när de går sönder. På så vis skulle en och
annan resurs hålla längre."

Men den ekonomiska utvecklingen då?

"Plus minus noll, det skulle räcka.
Tillväxt är bara något som de ekonomiska häx-
doktorerna kokat ihop, ett mumbo-jumbo."

Här stänger jag av diktafonen och tar Sigge Svart i hand. Jag lämnar parkbänken och beger mig över parkens gångar mot parkeringen. Min svarta X6 väntar glänsande och jag glider ner i lädersätet, glad över att få ta mig hem till min bostadsrätt jag fått för överpris. Allt är till låns, men jag kallar det mitt.