I förgrunden en uttjänt dator,
som stirrar cyklopiskt mot mig.

En ram av fönster, marmor,
en spröjsad verklighet.

Livet, det sköna,
inramat fast fjärran.

De spretande grenarna
från eken
räfsar himlen,
pekar på den
gyllene säsongen.

En otidsenlig tevekratta
vaktar vågorna,
likt en soldat
i en bondearmés bränningar
i kamp
mot en AI-chopper,

finns inget att fånga.

Taken tittar på och
väntar sig ett hundra år
av förgängelse
och väntan.