den dagen gick vi i solen,
begrundade aldrig skuggorna,
fann platser att älska
som ingen dessförinnan
funnit.

du började säga något
som jag fortsatte på
dina läppar böjde sig
och jag var där
i leenden, kyssar,
meddelanden och
resonemang.
det kom aldrig till
diskussioner eller
gräl.
det omvända
regerade.

att älska någon
älska med någon
som liknar ens spegelbild
är perfekt,
men obestämbart.
var börjar jag,
slutar du?
jag vill känna dig
sämre,
få utforska dig mer.
nu är allt skrivet,
innan pennan
når pappret.

den dagen registrerade vi
solen, skrämdes av skuggorna
och log våra mest
gemensamma leenden.