Du är blek men du är fin

på morgonen

andas tyst mot min kind

du vänder dig ifrån mig

men när du sover så är du min.


Måste du vakna?


Kliver upp ur sängen utan ett ord

och går in i köket

i din morgonfrisyr i min för stora skjorta

du sätter dig vid fönstret och suckar


Med din blick ifrån mig

tar du av dig din särk

du skyler din kropp för mig

när du pryder den

i en ängels klädesverk


Måste alla andra se

vad du bar den dagen

det är en del ur vår tid

det är en del för dig

men det är mitt liv


Inte ett leende av glädje

av tillförlit eller tacksamhet

tycks du ha råd att ge mig

när vi går hand i hand

i vår ensamhet


Du sätter upp ditt hår

och bättrar på dina färger

inte en blick, ett ord

som jag förstod

jag får ingenting tillbaks

av vad jag själv ger