Till oss alla som aldrig fick vara barn

Nu sätter jag ned en fot till er som fick stå undan varje gång du behövde en förälder som aldrig såg dig

Till dig som fick vara en mor till er egen mamma

Till er som fick vara pappa till er egen pappa

Till er barn som fick vara både mamma och pappa

Ni som låg i mörkret och vara paralyserade av mörkräddhet

Till er som fick gå igenom dagarna bespottade på i skolan och när ni sen kom hem fick ni fortsätta att ta hand om eran mamma som satt och bara grät

Till er vuxna barn som aldrig fick hjälp med läxorna hemma som fick lära er allt ni kunde själv

Till er som ständigt var rädda för någon av era föräldrar ni hade

Till er som fick ta ett vuxet ansvar som fast ni var barn

Till er som vart tvunga att se misshandel mitt framför era ögon

Till er som alltid var rädda och illamående när ni skulle åka till landstället

Till er vuxna barn som ingen såg när ni själva var barn 

Till er barn som alltid kände att ni var fel vad ni än gjorde 

Till er barn som försökte vara till lags

Till er barn som alltid hade en inneboende rädsla inom er varje dag

Till er barn som jämt hade ångest

Till er som aldrig kände er älskade för den ni var

Till er som har burit detta ett halvt vuxet liv inom er

Till er som aldrig kunnat känna vad äkta kärlek är

Till er som aldrig kunna Älskat

Villkorslöst