Kliver på tåget någon gång i juni.

Det är grönt och ljuvligt ute.


Allt är alldeles underbart.


Det börjar med dagen då du kliver av ett tåg.


Jag vet med en gång.


Fast långt där bak, ringer klockor om jag vet inte vad.


Men det är bra.



Ända tills den dagen du i nödbromsen drar.


Följden blir näst intill katastrofal.


Näst intill.