ingen mer du och jag
vi ses i det förflutna
tanken tillbaka till vår första dag
löftena i handen ligger brutna

släpper det som var
förälskad i tanken
kärleken lever i det inre kvar
vi bortsåg från att uppskatta den

det kärleksfulla är över
kärlek,bråk,svek och smärta
inget som denna sorg söver
en framtid utan hjärta

detta är min livssyn
detta är blott min åsikt
du höjer knappt ditt ögonbryn
att älska är din plikt!

din röst är dämpad
din blick ligger låg
du inser nu att du till sist blev lämnad
då du äntligen förlusten insåg

nu är du vetande och ensam
älskad endast i vad som nu ligger dött
ingen som tar dig i sin famn
din ångest och smärta kan aldrig få detta återfött.