Vackra löv rör sig framför mig.
Lägger sig över mina fötter.

Jag tänker på dig.
Och undrar hur jag hamnade här.
I landet mellan någonting.
Och ingenting.

En klok människa sa till mig.
Att det finns en orsak till allt.
Bara man gräver tillräckligt djupt.
Så hittar man alla svar.
Den ständiga frågan är väl om man vill veta allt.
Om man faktiskt mår bättre av det.

Jag skulle vilja svepas iväg med vinden.
Och vakna i din famn.
Lugn, trygg och mig själv.
Som mig själv.
Utan alla förväntningar.
Bara du och jag i mörkret med sövande toner.

I stället fortsätter jag gräva efter skatten.
Som jag tror finns nere i djupet.
Den som ska rädda mig.
Och bära min själ genom resten av livet.