På ett litet moln
uppe i det blå
satt en ängel med
vita vingar små

Ängeln var på vift
helt utan lov
När han smet iväg
alla andra sov

Kinden blev så blek
när han titta´ ner
och såg mänskors svek
och mycket mycket mer

Fort han sprang tillbaks
med sorg i ögon blå
"Aldrig", tänkte han
"har jag känt det så."

När han kommit hem
gick han till Sankt Per
bockade sig blygt
frågande så här:

"Käre farbror Per,
Ni, som jämt har rätt,
vad är det för hemskt
jag på jorden sett?"

Sankte Per, han teg,
såg på ängeln milt
harklade och sa
till den lille pilt:

"Jordens människor
tvenne ting har fått:
Satan gav allt ont,
men vår Gud gav gott.

Det jag säger nu
du nog ej förstår:
ondskan frestar mest
godhet anses svår".

Ängeln reste sig
tackade och gick
grubblande på den
lärdom som han fick.