Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Resa till Stockholm. Skriven 2017, omskriven 2021


Referenser

Mannen som dunsar ner bredvid mig med en pust har breda lår, som gnider mot mina breda. Jag samlar generat ihop mig och drar häftigt i jackan för att vira den runt kroppen.

Men det är hans jacka jag sliter i och jag utbrister:
- Förlåt, pinsamt ... och känner mig lite vänligare stämd.

Jag tittar upp mot Ersta på höjden och tänker på mina vänner. En är sjuk, den andra vakar. 

Fåfängan ser ouppnåelig ut. Jag tänker varje år att jag ska dit, men finns det hiss?

Slussen ser ut som ett bombnedslag. I  hissen upp till perrongen får jag sällskap med en trumpen dam.
- Oj, så den låter, säger jag om hissen som tjuter.
Hon rör inte en min, vänder sig bara bort.

Jag ser inte om fiket vid Mariatorget är kvar. Går förbi Half Way Inn och mediterar över namnet och uppmaningarna "No Dogs, No Mothers in law". Där vill de hålla rent.

Nu kommer jag till Södra Station, min ständiga följeslagare i livet. Avstigningsplats för mig från 6 års ålder till 24 års ålder, i långa perioder. 
Många år senare bodde sonen med familj ovanför spåret, efter bygget. Vi lekte i parken med barnbarnet.

Men nu ser det annorlunda ut än när jag var ung. En kloss ner till underjorden. Mindre luft och ljus, mer betong och klossar.

Efter hälsokontrollen går jag samma väg som jag gick när jag började skolan: Från stationen, utefter spåret på vägen (med Shell-macken och snäckan) och den farliga övergången under bron. Sen över Medborgarplatsen och över gatan till skolan.

Nu står det ett stort runt torn vid Medborgarplatsen. Allt annat är också förändrat, men min barndomsbild ligger ovanpå, som ett raster. Jag sneddar över torget, som luktar Bratislava.

Bakom torget låg skolan i unkna lokaler, och med luggande nunnor som lärare. Men väggen utomhus var bra att spela boll mot, och det luktade mat från skolköket.

När jag korsar gatan ser jag affären där det stod nakna skyltdockor som blev tvångsklädda i omslagspapper efter att nunnorna hade klagat över den "oanständiga" nakenheten. Det hade vi verkligen roligt åt.

På andra sidan Medborgarplatsen låg mjölkbaren där jag åt mitt livs första grillade korv med pommes frites tillsammans med pappa. Det var en upplevelse.

Så är jag framme och svänger in på Details för att köpa min klorbeständiga baddräkt. Då minns jag förstås badet i närheten som vi besökte med nunnorna när vi skulle simma. Först var det allmän tvagning med rotborste.

Alla skulle ha likadana badbyxor, hemsydda: En bit lakan mellan benen och resår i midjan. Inget skulle smita åt. Byxorna fylldes med vatten i badet.

Ju äldre man blir, desto fler referenser överallt. Man får liksom inte gå ifred.

 




Prosa (Kortnovell) av Madeleine Ågren (Maduska) VIP
Läst 113 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-10-23 21:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Madeleine Ågren (Maduska) VIP